Och så en liten sammanfattning av de senaste tre veckorna.
Nu händer det så mkt att jag hinner inte med! :)
Här kommer därför en
sammanfattning delux, med massa spännande upptåg beskrivet i ord och bild. :)
För er som inte orkar läsa allt jag skriver kommer här en minimal sammanfattning av de senaste 3 veckorna, ni kan sen klicka på översta bilden och sen bara bläddra igenom till resten av bilderna med hjälp av pilarna, på så sätt slipper ni all överflödig information och mina långa tråkiga redogörelser (vilka jag själv dock tycker är lite smålustiga emellanåt)
tre veckor MYCKET kort sammanfattat:
träning, jobb, ridning, räddabarnen granskade av UG, stor uppståndelse kring barnfattigdom. barnpassning på friskis, juniorgympa, vemdalen. ny mobil, hejdå till mina klasskamrater, fått massa mat!!! börjat plugga, gått på föreläsningar, campusbio- jump street, Ätit semla, bio, Bastat, kollat på nya lgh-igen. shoppat på mc-rea, Anders har tävlat, möte i Umeå, storsjöbadet, filmkväll, björnrike, akutmottagning.
(här går ni som inte orkar läsa över till bilderna...)
Ja, då tänkte jag ta och berätta lite mer utförligt, åtminstone om vissa utvalda delar av dessa händelser.
Träning, jobb, barnpassning och ridning behöver väl inte mycket förklaring och ingen större uppmärksamhet, tränat har jag gjort mindre än vanligt, ridit har jag gjort 1ggr/vecka, passar barn och är med på juniorjympa på friskis roar jag mig med så där varannan vecka och jobbar gör jag mest varje dag :)
En lite större jobbrelaterad händelse var dock inslaget om barnfattigdom på
uppdrag granskning den 16 januari. Rädda barnen blev där kriticerade för en kampanj som varit missvisande, andra organisationer kritiserades för överdrifter och felaktiga siffror. Programmet fick stor uppmärksamhet i alla medier. Plötsligt lyftes frågan återigen kring barnfattigdom. Finns det fattiga barn i Sverige? ljuger barnrättsorganisationerna? vad är egentligen fattigdom?
Eftersom jag jobbar på Rädda Barnen och ett av mina ansvarsområden är just barnfattigdom så bestod mitt arbete under dessa dagar väldigt mycket i att följa massmedia och uppdatera medlemmar och kollegor om vad som hände. Det var väldigt spännande och intressant men även riktigt frustrerande ibland. För er som inte sett programmet så ligger det på svt play:
http://www.svtplay.se/video/949849/del-1-av-18. Och för er som undrar vad som egentligen är sant, vad Rädda Barnen ljugit om och vad som skapat all uppståndelse den här gången kan jag tipsa om att gå in på
www.rb.se/ug. Jag kan också snabbt sammanfatta det med att säga att Rädda Barnen har inte ljugit. Däremot fanns det en kampanjfilm, som var dålig och missvisande och därför avslutades kampanjen. De siffror Rädda Barnen använder (en kvarts miljon barn) stämmer, enligt de mått vi mäter. En kvarts miljon barn lever i barnfattigdom om man definierar barnfattigdom som att ha låg inkomststandard och/eller ha försörjningsstöd. Huruvida detta är den bästa definitionen, ifall barnfattigdom är ett bra begrepp osv det överlåter jag till var och en att fatta sin egen uppfattning om. Jag ville bara förtydliga vad det är som mätts och att dessa siffror gäller för vad som här har mätts.
Detta om detta... Nu vidare till roligheter. -jag var i
Vemdalen en söndag. Åkte dit med Peter och Hanna, åkte med deras coola gäng ett tag, men insåg att jag inte riktigt höll måttet. Men vad gör det när det är första skiweek dagen och backarna kryllar av glada studenter! Hittade Massa andra att åka med och hade en himla trevlig dag. Hann även med lite afterski innan bilen begav sig hemåt igen...
Väl hemma var det sorgligheter som väntade. Det var dags att säga
hejdå till mina underbara klasskamrater som begav sig iväg på utlandspraktik. Men det var en himla trevlig kväll, med middag och massa prat. Avslutade med att jag och Johannes delade upp all deras överblivna mat mellan oss! När fyra tjejer flyttar ut ur ett kollektiv blir det lätt lite grejer över.. Jag fightades för de goda marmeladerna, oliverna, peston och teerna... Vill även tacka ödmjukast för burken med surströmming och flaskan med bisolvon, som på något myystiskt sätt hamnade under mitt köksbord, bland alla tomma plastkassar... märkligt att just dessa varor glömdes kvar...
Så har jag börjat i
skolan igen. Nya kursen inledde jag med riktigt hög närvaro. Konstaterade att läraren måste va riktigt duktig, hon lyckades till och med lura i mig att det är kul med metod och teori-kurs! :P Fast jo, lite kul e de att va tillbaka i skolan ändå, måste jag säga...
Dock trist att inte känna folket man läser med.. men det löser sig nog...
Jag gick på
Campusbio också en kväll, även det lite trist när man inte har några vänner... men de e tur att de finns fler glada studenter i Östersund! Och filmen va riktigt bra, jump street. Himla kul faktist.. fnissade mig igenom mest hela filmen :P
Så har jag blivit stolt ägare till en
mc-hjälm! det var konkursutförsäljning på motorexpo här i stan, himla synd på en bra butik. Men himla trevligt att kunna köpa bra grejer till 70% blev även ett par skor till Anders, regnskydd t skorna t mig, en buff och nån plåtmojäng som man hänger upp motorcykeln på, tror jag...
Vi hade kollat ut sakerna kvällen innan, men jag fick fara dit själv o shoppa på lördagsmorgonen när rean börjat.. Anders var vid det laget fullt upptagen med att va nervös...
Detta var nämligen dagen för den första
tävlingen i styrkelyft. Min stora starka pojk va inte allt för kaxig innan, men gjorde riktigt bra ifrån sig ändå för att va förtsta tävlingen och massa spökande nerver. :) Och jag kunde inte va stoltare! Han e himla tuff den där Anders.. och han e min, bara så ni vet! ;)
Anders lyft:
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=ng7LMApnoaE#!
två starka tjejer!
Sen har det
pluggats lite mer. Ett pm till C-uppsatsen har påbörjats och färdigställts, nu krävs bara lite finslipning innan inlämningen. Jag har genomfört en testintervju, med den intervjuguide jag tänkt använda till uppsatsen, intervjun har transkriberats och analyserats. Stort tack till Ellen som ställde upp som intervjuperson, det var värt guld! :)
En torsdagsmorgon infann jag mig utanför Louise lgh kl 0600, för vidare
resa mot Umeå. Louise är min kära kollega och vi skulle till Umeå på möte över dagen. Vi åkte till flygplatsen och anlände planenligt kl 06.20. Vi boardade och åkte ut på startbanan. Vi stannade och åkte sedan tillbaka mot flygplatsen. Det är något fel på höger broms, vi vågar inte lyfta med det problemet, utan ska kontakta service och se vad de säger... Vi sitter kvar i flygplanet en stund... Jag har vid det här laget tagit mig fram till sista sidorna i dagens tidning och hamnat vid horoskopen.. mitt säger ngt kryptisk om ekonomi som kan bli bra, eller inte lika bra... Jag frågar Louise om hennes stjärntecken: vattuman... Jag börjar läsa och får en plötslig fnitter attack!
Piloten återkommer snart och meddelar att vi får gå tillbaka in i terminalen, det går inte att lyfta planet alls. Efter att ha väntat en stund konstateras det att tekniker inte kan komma dit inom närmare tid, ett plan ska istället flygas upp från Göteborg och vi kan vara i luften tidigast om två timmar. De ger oss även alternativet att åka taxi. Vi kontrollerar möjligheterna med vår chef, hur ska vi göra? Är det värt att åka om vi är framme först vid lunch? kan vi senarelägga mötet? Besked kommer snart att det inte kommer något flyg från Göteborg, det är taxi i 6 timmar som är vårt enda alternativ. Vi får då också svar från chefen; ta taxi, vi senarelägger mötet, det är viktigt att ni kan delta. En djup suck senare har vi införskaffat lunchmacka och dricka i flygplatskiosken och fårr veta att taxin kommer om 15 min. Jag går på toa och när jag kommer tillbaka berättar Louise; vi ska flyga ändå! Jag funderar en stund över vad hon just sa och då ropas det i högtalarna, jodå, en tekniker har lyckats ta sig till platsen och de beräknar att vi kan boarda igen om 45 min. Så vi slår oss ner på bänken igen och inleder nästa morgontidning... Och mycket riktigt en timme senare är vi i luften (i samma flygplan som strax innan var oflygbart pga trasiga bromsar). Sen gick allt finfint, vi landade i Umeå, blev hämtade av kollegan och kunde inleda mötet bra 30 min senare än planerat. Louise missade dock sitt mini-möte som hon skulle haft 2 timmar innan ordinarie möte. men men , det var ju ändå hennes fel att vi blev försenade.. jag menar, hade inte hon varit vattuman så hade det här aldrig hänt! :P
Den lördagen spenderade jag tillsammans med min Anders på
Storsjöbadet. Vi simmade, tittade snett på barnen och njöt av relaxavdelningen. Massa olika bastuar, pooler inomhus och utomhus och bastusittningar. En underbart härlig dag, bara relax och njuta... Och massa tid åt att fundera och diskutera lägenhetsrenovering :)
Jag har hunnit med en
filmkväll tillsammans med Emma och Ellen. En romantisk komedi som va rätt kul och väldigt söt... men som fick både mig o Ellen att undra; är det verkligen så illa!? Och nu kommer ingen av oss våga lite på en kille igen :P
Dagen efter var det söndag och dags för en mycket efterlängtad dag i
skidbacken! Solen sken från en klarblå himmel, humöret var på topp och jag lyckades lura med mig båda tjejerna upp i ankar liften, på bräda! Och båda klarade sig stabilt, iaf nästan hela vägen upp! :) Vi hade två härliga åk i blå backar innan vi begav oss upp med sittliften för att åka en lång härlig serpentin-backe ner. Det gick bra hela vägen upp, trots lite panik i slutet av liftfärden. Sen skuttades, trixades och ramlades det fram i den gröna backen...Och framförallt njöts det av solen! :) Sen ramlade Ellen... och låt still... Jag hann få rätt bra adrenalinpåslag innan jag var framme vid henne och hon rörde sig och började gråta. Vi konstaterade att inga ben verkade brutna, att hon slagit i huvudet rätt hårt och hade ont i det, trots hjälm... Vi pratade och försökte lugna en mkt skärrad Ellen. Efter ca en kvarts sittande började vi färden neråt. När Ellen stannade för att fråga vilken dag det var och var vi var, för andra gången började jag bli orolig. Och innan vi kommit ner hade hon ställt samma frågor över 10 ggr. Hon kom inte ihåg var vi var, hur vi kommit dit eller vilken dag det var.. Emma höll Ellen sällskap, medan jag kontaktade personal. En snäll farbror-pistör kom ner till oss och pratade med Ellen.. då hade hon lugnat sig lite och chocken hade nog lagt sig en del... Hon kunde då svar på vad hon hette, hon kom ihåg att vi åkt sittlift och hur backen vi åkt såg ut i början. Däremot mindes hon inte hur hon tagit sigf ner efter att hon ramlat, vad hon ätit till frukost eller på vilken adress hon bor... Det fastslogs att det fick bli en kort skiddag, vi tog med oss Ellen och begav oss istället mot Östersunds sjukhus akutavdelning, där det blev en lång dag med röntgen och undersökningar. Det konstaterades hjärnskakning och vi kunde andas ut. Inte riktigt en dag som vi tänkt oss.. Lite läskigt måste jag säga att jag tyckte, men skönt att det gick så bra som det gjorde iaf!
Idag mår Elen ganska bra, har ont i huvudet och fortfarande vissa minnesluckor, men de mesta luckorna försvann med chocken :)
På kvällen blev det
grillad korv ute vid spikbodarna. Kallt, gott och himla myyys!
Och så var vi framme vid dagens händelser...
Och
idag har jag jobbat, som vanligt, på lunchen var vi till HSB och hämtade nycklarna till nya lägenheten. Annars har dagen mest bestått av telefonmöten med uppföljning av förra årets verksamhet. Efter jobbet spenderade jag 5 timmar på friskis! (Börjar bli som Anders) :P fast jag har inte hängt på gymmet alla dessa timmar. Jag har hunnit träna lite själv, sen var det juniorgympa me mina goa ungar, massa skutt, lek o bus! Och sen avslutades dagen med en två timmars gratisföreläsning om dopning, mycket intressant!! :)
Sen blev de en sväng till
nya lägenheten, för att titta, mäta, fundera och bara känna efter... Skum, men härlig känsla! :)
Nu ska jag gå o lägga mig, med ett leende på läpparna och somna gott bredvid min goa, blivande
sambo! :)
