Snö, Stall, Sundsvall och kalaS

Senaste veckorna har varit bra!
Här kommer lite bilder:




Snö! :D



onsdagsmiddag! :)
kokta potatis/rödbetor, lax och spenat/grönsaksröra...

Varför är denna galna flicka mer galen och uppspelt än vanligt!?



(bilden tagen från http://www7.idrottonline.se/Ostersund-FrosoRK-Ridsport/)

Jo, det är denna sötnos förtjänst! :)
Han heter Pacharan och var den häst jag fick rida på min första ridlektion på Frösö ridskola.
Jag har alltså börjat rida, igen!
Efter 4 år utan hästar blev abstinensen för stor och jag har nu börjat i dressyrgruppen och är alldeles lyrisk över att vara tillbaka i sadeln. Två lektioner har jag hunnit med, båda på Pacharan, som är jättego!
Ska aldrig sluta rida igen :P
Lycka!

kvällsfika

det är bra att inte ta med jobbet hem.... ehm...



Åkte till Sundsvall för att hålla RB-intro utbildning.
Min första utbildning på het egen hand.
3 timmar skulle jag ägna åt Räddabarnen- historiskt, organisation och verksamhet, samt lite kort om barnkonventionen.
Jag va väl lite sådär lagom nervös, skulle man kunna säga.

på väg

massa bra saker

jättekul att köra bil, tjohooo!

En liten kort sammanfattning av vad jag pratade om:
http://www.youtube.com/watch?v=2IHfiswCIRE

Lite av mitt budskap, Grynet-style :)
http://www.youtube.com/watch?v=tqqLjRHsVOE&feature=related



Kl 20.56 avslutade vi, 4min före avsatt tid. Och jag hade hållt tråden, pratat och tillochmed fått ihop ett sammanhang och information som folk hade kunnat förstå.
Till min hjälp hade jag förstås Sundsvalls lokalförening som hjälpte till att berätta om lokalföreningen och hoppa in med relevant information i diskussionerna.
Det var 9 nya intresserade (forhoppningsvis numera) medlemmar som deltog i utbildningen och bidrog med massa frågor, tankar och spännande diskussioner.

När jag kl 22.20 hade plockat ihop, ätit en något sen middag och tagit mig ut till bilen konstaterade jag att lite energi nog vore bra om jag skulle hålla mig på vägen ända till Östersund.
Därför hamnade jag på en bensinmack som sålde både redbull och choklad :) Och dessutom råkade Lars befinna sig i närheten och bjöd på mkt uppskattat promenadsällskap, runt kvarteret.

Efter lite prat och frisk luft gav jag mig så av hemåt i natten.
Kl 22.15 åkte jag från Lars och kl 00.38 var jag framme på parkeringen vid fornborgen.

Lite fin utsikt i S-vall innan jag åkte hemåt

Älskar kombinationen mörker, dimma och slask!

Här kommer en utmaning!
Orkar du se hela filmen?
Den är mkt representativ för hur min bilkörning hemåt var.

Så, lyckas du att hålla dig fokuserad på hela filmen?!
Det gjorde jag 60ggr om :P

Hemma i min fina lilla stad

Parkerat och klart, redo att stappla upp till sängen. kl 00.38




Så blev det fredag!
En underbar fredag, med kyla, snö och allmän vinterkänsla :)
Firade detta med två bortglömda pepparkakor som jag hittade på kontoret..
snart är det dags att baka nya, sätta upp ljus och sitta inne och vintermysa!

vita oviksfjäll-fin utsikt från kotoret


Och på kvällen blev det kalas, Johannes fyllde 25 år och det firades med tårta, kex, saft, fiskdamm och lekar! :)

Natta

Johannes med en av de små tårtorna!

Om man är födelsedagsbarn så får man ta den tårtbit man vill ha!
 även om den råkar vara mitt i tårtan...

"någon" har stulit godiset på tårtan!!!

fiskdamm!!!

kramkalas

Jag fick oxå fiska fiskdamm!

På kalas har man klänning och strumpbyxor, hur oskönt det än må vara...


Tack för veckan


-nu ska jag iväg och njuta av helgen!

Postkoloniala dagen

Den 16 oktober hölls en postkolonial dag på Campus i Östersund.

Dagen var ett samarbete mellan SoaSek, Studentkåren och institutionen för socialt arbete.

Under dagen hölls 4 föreläsningar med postkolonialt tema.

Det var en dag full av intressanta fakta, tankar och reflektioner och jag tänkte här sammanfatta lite av mina tankar.

Det här är på intet sätt ett försök att återberätta vad som sades, jag citerar ingen av föreläsarna rakt av och återger inte heller deras åsikter.
Jag berättar om det jag tagit till mig, det jag fick ut av dagen och utgår helt från min egen subjektiva upplevelse och min bild av vad som hände i sal 214 under dagen, framme på scenen, på bildskärmen och i mitt huvud. Det var liksom såhär...

Första seminariet hölls av Jessica Jönsson, doktorand på Soa som föreläste om sin forskning fishing for development. Om hur vi fiskar ur vattnen runt Afrikas kust och konkurrerar ut de lokala fiskarna, som inte längre får mat för dagen.
Hur "vi i väst" fortfarande har makten över "de andra" och hur detta bygger upp beroendeställningar och en skev maktordning i världen.
Jag har hört föreläsningen 2 ggr förut, men den är relevant och väl värd att lyssna på igen.


Barca ou Barzakh (Barcelona or the afterlife)

(lånat från http://reversones.blogspot.se/2006/09/barca-ou-barzakh-barcelona-or.html)



Mänskliga rättigheter = vita heterosexuella, medelålders mäns rättigheter?

I föreläsningen nämndes att mänskliga rättigheter endast finns för de vita. I det här sammanhanget stämmer det. Vart tog de afrikanska folkens rättigheter vägen?!
Jag drar det i mitt påstående lite längre.
Kvinnor har inte samma rättigheter, vi är på väg åt rätt håll, men vi har långt kvar.
Homosexuella, bisexuella, transsexuella, queerpersoner m.fl.
har de verkligen samma rättigheter?
Barn, äldre, hur ser deras rättigheter ut?
Funktionshindrade?
De som inte lever i tvåsamhet, de som inte passar in i heteronormen, de med annan bakgrund, hudfärg, klass, religion hur ser deras rättigheter ut?

Det är klart att de mänskliga rättigheterna gäller de också!
Ja, i teorin gör de nog det, på papperet ser det bra ut.
Men i praktiken då!?http://www.youtube.com/watch?v=GUcXI2BIUOQ
(grym version av en underbart bra låt)




Det andra seminariet hölls av Massoud Kamali
Vad är post i postkolonialism?

En teoretisk föreläsning som förklarade begreppen kolonialism, postkolonialism och hur detta förändrats under tiden.
Den rätade ut en del frågetecken och skapade en del nya. Nya tankar väcktes och fokus flyttades.
Här kommer några tankeväckande påståenden och fakta:

Kolonialism- militärt intåg i ett land- övertagande av ett geografiskt område, sätter ett helt land under kolonialt styre.

På 1930-talet var 84% av jorden under kolonialt styre.
-nu är de flesta länderna självständiga, en självständighet med många förbehåll.


Om alla länder hade samma konsumtionsnivå som vi i väst skulle det behövas 5 jordklot.Vilket innebär att vi inte kan utveckla alla till samma nivå, vi kan inte ha som mål att alla ska leva som vi, för då går alla under.
Detta måste ju innebära att vår utveckling, vår levnadsstil inte är optimal!
Det är något annat vi ska sträva efter.
För att uppnå jämlikhet i världen, få rättigheter som gäller alla och inte diskriminera och utnyttja varandra så är det inte utveckling i U-länderna vi ska sträva efter.
Det krävs en förändring även här i väst, vi måste gå tillbaka i vår utveckling.
Eller mer troligt, vi måste gemensamt hitta en ny sorts utveckling, en hållbar, rättvis utveckling, som gynnar alla människor i alla länder och dessutom vår gemensamma miljö!
Utan miljötänk är en teknisk utveckling värdelös, det finns nämligen bara ett jordklot och det måste vi samsas om!

Colonization of nations -> colonization of minds
det starkaste vapnet en kolonialmakt har är det koloniserade folkets hjärna.






På eftermiddagen fick vi lyssna på Paulina de los Reyes som berättade om sin bok Postkolonial feminism.
Hon pratade om det koloniala arvet i Sverige.
Den svenska feminismens bindhet/ointresse för globala maktförhållanden.
Jämställdhetsideologi och svensk exceptionalism.
Den globala svenskheten.



Bland annat reflekterade jag över de rasistiska stereotyper som finns i dagens samhälle. 
Två exempel som lyftes var inom barnböcker/filmer, tex Tintin och liten skär.
Något intressant som lades till var diskussionen kring dessa berättelser, hur personer diskuterat och resonerat kring huruvida de är ok, är detta rasism?
Vissa tar sig rätten att definiera vad som är rasism, för alla andra. Ger sig rätt att säga hur alla ska uppfatta detta.
Vem har rätt att bedöma detta?! 
Vem kan avgöra vad som är rasism, vem ger sig själv den rätten?
Vem är det som är ett subjekt med rätten till kunskapande?
Vem producerar kunskap?
Och vilken kunskap är den viktiga?
Vem får makt att definiera och uttala sig i frågan?

Jo, oftast den välutbildade vita mannen, som väger in olika aspekter och sedan formulerar ett ställningstagande. Såhär ska man se på detta!
Alltså- det är så här alla ska tänka och känna.




http://www.sf.se/filmer/Liten-skar-och-alla-sma-brokiga/






Medelhavet är det mest bevakade havet i världen,
ändå är det det hav där flest människor dör.



Där det finns makt finns också motstånd- Focault




Tiden är inte linjär- flera tider existerar samtidigt.



En intressant observation är hur vi beskriver människor till vardags i vårt samhälle.
När någon beskrivs använder vi bara beskrivningar som bryter mot normen. Vi berättar att det var en säljare som knackade på dörren, underförstått att det var en vit man. Annars berättar vi att det var en svart säljare, en kvinnlig säljare osv. Varför utgår vi alltid från dessa normer?!




Det är också stor skillnad på vem det är som berättar. Om någon berättar om sig själv som en svart arbetarkvinna- gör hon det för att positionera sig själv, för att visa på var hennes utgångspunkt är. Om någon annan beskriver henne som en svart arbetar kvinna tenderar det snarare att vara en beskrivning av vem hon är, en beskrivning av henne som person. Detta innebär att bara för att en person själv använder vissa ord och generaliseringar om sig själv så blir det inte automatiskt ok för dess omgivning att göra det.



http://www.youtube.com/watch?v=mnyxf3n1oc8





Sista föreläsningen hölls av Kitimbwa Sabuni, som pratade under rubriken vithet och antirasism.En helt fantastisk avslutning på en bra dag. Han lyckades fånga in allt som pratats om under dagen och omsätta det till en mer konkret och smart föreläsning, där alla kunde känna igen sig.
Han använde sig av mycket ironi, vilket gav ett aktivt och lättsamt intryck på ett annars stort och tungt ämne.
Han pratade om det svenska samhällets bild av rasism. Svenskar är generellt inte rasister, utan det är ett fåtal personer som märks och sticker ut som har dessa åsikter, det är de som är farliga och vi kan alla enas om att deras åsikter är fel.
Men hur ser vardagsdiskursen ut?
Sverige är präglat av vardagsrasism och rasistiska strukturer, som ingen ifrågasätter.
Det är modernt att vara anti-rasist och vi alla sätter gärna in oss i det facket- men vad har vi egentligen gjort för att förtjäna att kalla oss antirasister? Hur har vi kämpat och förändrat förutsättningarna för de som drabbas av rasism?




Du är inte miljökämpe för att du tycker om att andas frisk luft! Du måste aktivt agera för att miljön ska bli bättre och luften friskare.
På samma sätt är du inte antirasist för att du tycker att det låter fint med ett samhälle där alla har samma rättigheter, du måste aktivt vara med och påverka!



Sverige lider av en feelgood antirasism!



För att slippa bli utsatt för rasism är det ju bara att anpassa sig, smälta in och inte sticka ut. Bli som alla svenskar, anpassa dig till den grå massan!


En annan konstig föreställning är att alla kan uttala sig om rasism, alla vet vad det innebär, hur det ser ut och vem som riskerar att bli utsatt. Vi nöjer oss med att någon säger: "jag har inte märkt någon rasism". Bra! då finns den ju inte!
Men om vi skulle prata om väder- högtryck och lågtryck och någon sa samma sak- Nä jag har aldrig märkt det, så det finns inte. Då skulle vi le och svara "men kom igen, det där finns det forskning på, fråga de som vet!"
Samma förhållningssätt kan behövas när det gäller rasism- det finns forskning på att rasism faktiskt existerar i Sverige- Fråga de som vet!



"Man kan inte ta en person som i år hållts tillbaka av bojor och tyngder, befria honom och sätta honom på startlinjen för ett lopp och säga: varsågod, du är nu fri att tävla på lika villkor!"

Lyndon Johnson

Kvotering har skett i alla år- vita män har kvoterats in på arbetsplatser överallt, det har inte handlat om kompetens när männen fick alla sina platser, varför skulle det nu plötsligt vara kompetensen som ska bestämma när det är vi andra som står på tur!?
Vi behöver inte bättre meriter, vi behöver vassare armbågar.
Värt att fundera över iaf...








Stort tack mina underbara SoA-sek kollegor för en grymt lyckad dag!





Allt är inte rosa fluffiga moln
och elefanter har inte vingar!

Så som det är

Tooodles!
Jag skulle vilja berätta om en fin vecka.
En vanlig vecka.
En frustrerande och jobbig vecka.

En vecka med blod, svett och tårar...
Ja, helt enkelt en helt vanlig vecka, bestående av lite väl mkt jobb, en lite väl trött Jenny. Men som tur är också en vecka bestående av ovanligt mkt umgänge med min underbara familj o mina goa vänner!
Stort tack för att ni orkar!!



Vi börjar med slutet av en annan vecka...
Söndagsfika stod på schemat och det skulle firas. Ursprungsplanen var att fira min och Karins födelsedagar i efterskott, eftersom jag hade en tårtbotten kvar i frysen, eftersom jag onte hann bjuda på fika när jag fyllde år och Karin nu hade hunnit fylla år även hon...
Men så blev Karin överraskningsfirad både fredag och lördag och plötsligt kändes det lite dumt att fira igen, och min födelsedag e ju nästan preskriberad... Så vad gör man då? låter bli att fira?! Icke!!!Man letar reda på en ny anledning att fira.
Och vad kunde vara mer passande att fira än självaste Niels Bohr som skulle ha fyllt 127 år just denna söndag! Vilket underbart sammantäffande!!! :)
Så det blev tårta, tre sorters bullar och två sorters chokladkaka, till Niels ära!

Fast jag fick en försenad födelsedagspresent ändå! :)

Födelsedagsbarnet fick hedersplatsen ovanför fikabordet!



Såååå förväntansfulla!

(se lyckan och förväntan i de ögonen!)

Och tillsammans blåste vi ut ljusen på tårtan!

yumm!


Sen började då den hektiska arbetsveckan.
På tisdagen åkte jag till Stockholm för tre dagars aktivitetsplanering med hela Rädda Barnens Sverigeprogram.
Efter en heldag på kontoret i Sundbyberg passade jag på att åka en sväng in till stan för att träffa mina föräldrar. (hann även shoppa en tröja o ett par byxor, som jag är mkt nöjd med)
Vi åt middag på restaurang Sa'ha'ra vid hötorget. Den är väl inte direkt superbillig, men inte alls dyr heller och har helt ljuvligt god mat! Massa vegetariska rätter och supermysig miljö, tycker jag, som inte avskräcks av källarlokaler, levande ljus, tyger på väggara och massa varma färger.
Vi beställde in 10 olika smårätter och fick därmed ta del av mängder av spännande smakupplevelser. Och dessutom härligt sällskap av mamma och pappa, som jag äter middag med alldeles för sällan nu för tiden...

maten

Pappa och jag

På hotellrummet vid Bromma flygplats, där två nätter spenderades, varav jag lyckades sova en, och mest låg o snurrade runt i 10000 tankar den andra.




        
Har en liten historia som jag skulle vilja berätta och tänkte låta dessa tre bilder illustrera denna lilla saga... Den handlar om mig och min kollega Louise och vår färd genom Stockholm...


Sagan börjar på Arlanda flygplats, där vi sitter och väntar på två kollegor från Umeå, med vilka vi ska dela en taxi till Sundbyberg. Vi har beställt en flygtaxi, som ska tajma deras flyg som ska anlända kl 8, ca 30 min efter vårt flyg. Dessvärre är deras flyg 20min sent, men vi surar inte för det, utan går mot utgången. Väl där finns ingen taxi. Vi går då till taxiståndet, för att anmäla att vi är på plats. Där är det kö. Efter 20 min i kö till taxiståndet lyckas vi meddela att vi är på plats och 10 min senare får vi vår förbokade flygtaxi! Underbart system. Efter ett par min på E4 stannar trafiken helt, taxichauffören förklarar att det skett en olycka och tar av på närmsta avfart. Efter ca 100 småvägar, rondeller och avfarter konstaterar vi att vi äntligen är framme på kontoret i Sundbyberg, samtidigt som vår kollega från umeå som kom med ett flyg 1.5 timme efter oss till Arlanda och sen åkt kommunalt till Sumpan! Nåväl, inga sura miner! Dags för planeringsdag!
Efter planeringsdagen var jag på middag i stan ed mina föräldrar, sen skulle jag ta mig till hotellet vid Bromma flygplats. Jag skulle möta upp Louise vid pendeln i Sundbyberg och vi skulle sen åka ut tillsammans. Efter 10 min totalt förvirrat rännande på centralstationen lyckades jag smått irriterad hitta pendeltågen... VARFÖR är det inte skyltat till pendeltåg någonstans?! Det står tunnelbana och olika spår nr... Men om jag inte vet vilket nr pendeln går från då?! HMPF.
Kom iaf fram till Sundbyberg och konstaterar lättad att Louise iaf inte står och väntar. JAg letar rätt på busshållplatsen, där bussen till bromma flygplats går, fram till kl 18.30. Alltså inte kl 20.00 som klockan var när jag stod där... Louise kommer iaf nån sekund senare "jag hamnade på fel tåg, så jag va tvungen att byta och åka tillbaka". Ah, än mer tur med lokaltrafiken. Jag berättar om vårt delikata lilla bekymmer och vi går ner till spärrvakten för att fråga hur man tar sig till Bromma flygplats på bästa sätt, får ett nytt bussnummer, som går nästan ända fram till flygplatsen. Vi hinner upp på gatan igen lagom för att se bussen rulla iväg... Nästa buss gick 30 min senare. Åh, vad jag var glad att jag slapp stå där ensam! Vi kom tillslut på bussen och kom dessutom av på rätt busshållplats. Och med lite hjälp av en snäll kille som visade oss åt rätt håll hittade vi även hotellet, till slut! :)
Snipp snapp snut...

Tillbaka på jobbet och mitt eget organiserade kaos :)

Välkomnades hem av att höstkaktusen börjat blomma!!!


Fredagen blev ngt thai-inspirerad.
Jag lagade 3 rätters thai-middag och längtade tilbaka till Maiw och Porn, som gör denna mat så sagolikt mkt godare! Men jag gjorde den iaf tillräckligt lik för att komma in i ett härligt thailands-mood! :)

SomTam thai :)
gjord på gurka, precis som Porn visade mig i somras.

Kyckling Satay, gjord på kryddmix från supercheap!

bananpannkaka!



Så blev det Söndagslunch med tre fina flickor!

Vi gjorde kycklingsallad tillsammans.

 sen åt vi, pratade massor och spelade spel.
Himla trevlig söndag om jag får säga det själv!

Karin och Ellen klurar på MIG-frågorna..

just saying..


Och så vaknade jag en tisdagsmorgon i oktober!!!

Ren lycka!!!
Jag var ledig från jobbet, skulle spendera hela dagen med mina underbara fd klasskompisar, lyssna på massa spännande föreläsningar och fick dessutom njuta av årets första snö!!!
(blev även lite snöbollskrig med Anne och Johannes på lunchen) :)

Kvällen spenderades i Svenstavik, med Ellen och tre glada killar på boendet för ensamkommande flykting ungdomar, venska engelska och matte stod på schemat, och så förstås massa prat och skratt!

Ja, det var det... En himla massa härligheter!


Skynda långsamt, det kommer alltid en ny buss!